Rans Fusion

Rans är ett amerikanskt företag som har specialiserat sig på lätta flygplansbyggsatser och recumbents (härefter kallat liggcyklar). Grundaren John Schlitter har låtit flygplansidéerna gå igen i sin produktion av cyklarna. Deras liggcyklar har redan från början varit lätta och smäckra och lättcyklade. Modellfloran är bred och innefattar både långhjulbascyklar liksom korthjulbascyklar. Länge har man även experimenterat med att kombinera liggcykeldesign med vanlig cykeldesign vilket resulterat i bl.a. Zero-G som jag råkade på i en gammal Encyclopedia från 1990-talet. Designen påminner rätt så mycket om de klassiska amerikanska Beach-cruisercyklarna som lite kan hänföras i design till motorcykeln Harley-Davidsons utseende med en avslappnad upprätt sittställning och med benen vinklade framåt. Skillnaden är dock att Rans cyklar är lätta och snabbcyklade med en bekväm sittställning. De är gjorda för att cyklas och inte bara för att synas. Rans experimenterande med olika cykelkoncept resulterade 2004 i att man presenterade modellen Rans Fusion och begreppet "Crank Forward" fick ett riktigt lyft i USA. Många var kallade och rapporterade lyriskt om den underbara cykeln med utseende som en nästan vanlig cykel och med många av den vanliga cykelns och liggcykelns fördelar men också utan deras nackdelar. Succén var ett faktum och Rans har utvecklat en hel modellflora av Crank Forwards i sitt stall. (Crank Forward = ungefär vevlagret framför. I jämförelse med vanliga cyklar har man skjutit fram vevlagret så man får sitta framåt med benen i stället för rakt nedåt)

Första intrycket

När jag första gången såg en Rans Crank Forward på bild tänkte jag - Vilken stor cykel! Typiskt amerikanskt, precis som deras bilar. När jag då får se den i verkligheten så förstår jag synvillan. Den är låg. Cykeln är också aningen längre än en vanlig cykel. Det är lätt att bli lurad av bilder. Färgen är vackert gul på de två cyklar jag provat och i en underbar kvalité vilket även själva ramen verkar vara. Fogar och detaljer verkar vara mycket bra. Just dessa modeller av Fusion är de sista som tillverkats i stål, från och med nu så kommer alla att tillverkas i aluminium. Själva designen och utformningen verkar vara väldigt genomtänkt. Se t.ex. bara på sadel och sadelstolpe. Sadelstolpen har graderad skala så det ska vara lätt att hitta tillbaka till sin egen inställning när man ändrat höjden. Sadelstolpen har även en skåra som motsvaras av en inbuktning på själva ramröret så att sadeln inte ska hamna snett. Sadeln har också en snabbkoppling undertill så man ska kunna ändra lutningen på sadeln väldigt enkelt. Även styret är lätt att justera och till och med att byta vilket har gjort många ägare väldigt glada för att prova alla sorters styren. Originalstyret har lite utrymme för extrautrustning som dator och backspegel etc så lite kreativitet behövs. Just dessa modeller jag provat är allroundutrustade med pakethållare och skärmar och lås. Allt sitter bra utom kanske låset som hamnat lite väl långt ner. Pakethållaren är stor och stabil och räcker långt. Cykeln har ingen fjädring. Rans har utvecklat en helt egen sadeln för sina Crank Forwardmodeller den skulle man kunna skriva mycket om så här kommer lite. Sadeln ser stor, bred och rätt så platt ut med en kant längst bak. Den är gjord i ett mycket lätt plastmaterial med lite dämpning på och klätt med något genomsläppligt tygliknande material som blir blött om det regnar men torkar och släpper igenom vattnet snabbt. Jag tycker sadeln ser lite för stor ut för cykeln och när jag klämmer på sadeln så är den väldigt mjuk och eftergivlig i framkanten. Sittställningen kan varieras från helt plan till rätt så framåtlutad.

Att köra

Nog med snack och klämmande nu. Hoppa upp i sadeln och rid iväg! Till skillnad från många liggcyklar som kan vara nog så skrämmande så känns den här trevlig och inbjudande att närma sig. Insteget är rätt så lågt. Sadeln känns skön. Crank Forward betyder att vevhuset är framskjutet vilket innebär att cykeln inte behöver vara så hög för att man ska ha sträckt ben till yttersta pedalläget. Detta gör att man även har lätt att sätta ner foten i marken. Jag känner mig trygg och tuff på den här! Provkörningen föregår på fint asfalterade småslingriga och småbackiga landsvägar och grusvägar kring Christinehofs slott på Österlen i Skåne. Cykeln är enligt säljaren rätt så högt växlad men jag kommer rätt så lätt upp i högsta växeln och behöver inte gå så långt ner i växlarna för att klara av de små backarna. Cykeln är snabb och det susar på i hög fart direkt. Styrningen är stabil, mycket stabil. Framgaffeln är vinklad mycket framåt, försprånget är stort och styret är långt så det tar lite tid innan man svänger känns det som. Vändradien är ändå bättre än jag först tror, jag klarar av att vända helt runt på den rätt så smala vägen trots ovana vid cykeln. Det känns helt naturligt att ha benen framåt och trampa. Jag börjar förstå varför sadeln ska luta framåt och även vara så mjuk i framkant, risken att ta i ska vara så liten som möjligt när man trampar. Det som först kändes fel, att sadeln kan lutas framåt så mycket är nog helt rätt när man är i gång. Det finns ingen risk alls att åka framåt på sadeln. Ställningen känns bra. Det jag känner av är att jag hänger kraftigt i styret när jag trycker på. Speciellt i uppförsbackar hänger jag i styret när jag trampar hårdare på pedalerna, jag får en väldig kraft på detta sätt. Efter ett tag känner jag det i magmuskler och skuldror. Farten är hög och snittet ligger på 24 km/h vilket jag undrar om jag kunde klara bättre på min liggcykel på detta småbackiga avsnitt med några grusvägsträckor som var tunga av regn. Vid något tillfälle är jag tvungen att lyfta cykeln och jag slås av hur lätt den är. Ägaren som jag pressat att hitta några minus på cykeln tycker den är svår att lyfta kring styret där det inte finns något naturligt ställe att hålla handen på. Jag tycker det är en petitess och lyfter lätt hela cykeln med en hand placerad lite framför sadeln.

Slutledning

Efter denna provkörning på knappt ett par mil så är cykeln en positiv bekantskap. Cykeln är mycket bekväm och förvånansvärt snabb. Men jag känner att det behövs nog en inkörningsperiod på kanske två veckor där jag får testa flera inställningar på sadel och styre och kanske lära mig slappna av lite speciellt i uppförsbackar innan jag kan säga om detta är framtidens cykel eller inte. Trots allt hade jag lite ont i sittbenen efter provturen på några mil och skulle kunna tänka mig att jag hittar nya muskler i magen och i ryggen under de första veckorna. Därefter är nog cykeln mycket bra och det blir svårt att gå tillbaka till en vanlig upprät cykel med vanlig sadel. I jämförelse med en liggcykel då? En riktigt tillbakalutad liggcykel slår en Crank Forward i bekvämlighet tycker jag och även i snabbhet utför och på slät mark på fin asfalt. Denna Fusion vinner på stabilitet på grusväg och den ofjädrade komforten är oslagbar. Lättheten att få ner hela foten i marken vid stillastående och i jämförelse med en liggcykel i mitten av cykeln och inte foten längst fram är mycket bra. En stor fördel gentemot liggcykeln är att den inte uppfattas som så udda och kanske skrämmande som många liggcyklar gör. De flesta som ser den fattar hur man gör och kanske undermedvetet tänker att den är lite lik en Harley-Davidson i sittställning och det är tufft. En cykel med attityd men som ändå är bra på mycket.

Text och bild

Jan-Inge Ljungberg och vissa bilder Fanny och Charlotta Ljungberg.

Länkar:

Tillverkaren Rans www.ransbikes.com
Dessa cyklar köpta av SpinCyclz www.spincyclz.com
Läs mer om Crank Forward www.crankforward.com

och en liten film från Jan-Inge