![]() |
Detta är en sida från HPV Sveriges Medlemstidning Trampkraft. Uppgifterna på sidan kan vara inaktuella då detta är gamla nummer vi lagt upp i ett arkiv. |
Ögonvittnen ser UFO i Nevadaöknen nära Battle Mountain.
Översättning av redaktören
Trots ett otal varianter av liggcyklar fanns, var modellen kort hjulbas och låg sitthöjd "Low Racer" som kommit att dominera am tävling av idag okänd då. Min son Matt tog fram en konstruktion som som påminner om dagens low racer i en cykel kallad "Cutting Edge" (CE) 1989. CE såg ut att vara den mest effektiva och opraktiska av cyklar. Det vare uppenbart för de som var närvarande i 1990 IHPVA möte vid Portland Internationella bilsportbana.
- Vem annars kunde på 3,2 mil köra ifrån den tidigare oslagbare Fast Freddy Markham i sin Gold Rush med 800m.
- Vem annars kunde slå övriga medtävlande med över 3,2 km på samma sträcka trots ett antal rekordcyklar från universitet och Europa.
- Vad annat kunde göra 89,6 km/ tim på raksträckorna och i snitt 72 på den krokiga 3,2 km banan.
-- Vad annat kunde ta mig en timme för att få på kåpan !!!
Större delen av de Europeiska byggarna lämnade kåporna hemma och plötsligt dök det upp hundratals av low racers. Större delen av dagens low racercyklister har aldrig hört talas om denna bakgrund.
Därför om en amerikan möter en low racer i Europa så kan det kännas tråkigt att informera cyklisten att bakgrunden är från USA trots allt.
HPV Experter har sagt att 120 km/ tim sprints kan vara möjliga i framtiden. Matt har andra ideer, det finns ett fenomen som heter "laminar flow" (laminär strömning ?, red). Kan man nyttja det så kan kan man slå alla rekord. 1992 byggdes "Kyle Edge" (KE) som var det första försöket att nyttja fenomenet. För ökad säkerheten vid planerade farter så var den gjord i tjock "carbon honeycomb" och med skyddsbåge och höftskydd. Den byggdes för "1992 Chet Kyle IHPVA Mästerskap" (Yreka, Californien). Vi brände ut oss i försöken att göra den perfekta vindrutan för att det skulle fungera. För att slippa vindruteproblematiken i framtiden så tog vi och försökte att cykla enbart med hjälp av video.
1995 byggde Matt en "Highly Laminar Flow" som beräknades ha ca 1/3 av luftmotståndet av den bästa heltäckta då. Fartpotensialen var skrämmande, därför avsågs "Virtual Edge" (VE) bäst lämpad för tim och längre rekord. Våra förhoppningar grusades när dåligt ramarbete gjorde att VE var svårhanterlig i högre fart.Sean Costin organiserade "The Worlds Fastest Bike Competition 2000" i oktober 2000 på en bana lokaliserad av Matt. Banan var 8,7 km lång, slät och säker och mötte IHPVA regler. Detta inspirerade Matt att bygga en ny cykel, jag undrar nu om namnet kom att locka främmande åskådare.
Allt gick bra tills tidplanen för fräsning (?,red) sprack. Vi var desperata, vi hade lovat Sean att komma, kanske kunde gamla KE vara snabb nog.
På en vecka gjorde vi en ny kåpa från 1992 års formar och jag nämnde det för Gardner Martin. Gardner sa att vi alldrig skulle få det färdigt i tid men vi skulle ha roligt så länge det varade. Gardner har alltid rätt men för en gångs skull hade han fel. Han gjorde det genom att dyka upp i verkstaden med sin bror och svärson och de jobbade långa dagar med att slipa skarvar, sandpappra, komma med ideer samt skaffa fram mat. Slutligen avslutade han med att låna ut sin stora Easy Racer van för den långa trippen.
Nästa kväll var vi i Nevadaöknen nära den ovanligt intresserade staden Battle Mountain. Jag erkänner att jag var stressad och sovit för lite men jag hade en overklig uppenbarelse. Det kan låta som den trötte F-5 pilot som jagade ett UFO.
Den nya svarta carbonkåpan till KE var inte helt färdig, vi använde orginal 17" fram och 622 bak, växlar och kedja var i behov av rengöring och inoljning men vi var där. Jag fumlade på med jobbet att tejpa in min son i den förseglade och helt oprövade cykeln. Vi fick en exakt starttid, solen var på väg upp i den tysta vackra öknen. Hade jag ordnat allt väsentligt ?, comradion fungerar, tejpa igen framhjulet var det sista. Jag balanserade KE tills Matt fått uppfarten och kunde balansera KE med videon enbart. KE var på väg på sin jungfrutur in i det okända. Skulle vi verkligen få "laminar flow" ?, skulle det gå att balansera med video enbart ?, skulle han klara vindstötar ?, varför gör vi detta överhuvudtaget ???.
Jag sprang tillbaka till Easy Racer bilen och accelerade för fullt. Matt hade redan försvunnit utom synhåll. Snabbt var bilen uppe i 150 men hölls tillbaka av någon fartregulator. KE var fortfarande inte i synhåll, jag började bli orolig, hade jag missat han ?, hade han kört av vägen eller vad ?, bättre jag vänder och börjar leta. Då plötsligt ser jag något på svart på avstånd, jag försöker ropa på radion utan att lyckas. Det var ca 3,5 km från start som jag kommer närmare än 200m från han. Det var en konstig reflex vid den svarta cykeln framför mig, det såg ut som två metallben som trampande i ett ovalt fönster.
Föremålet rörde sig, som bäst omkring 135 . Om det var Matt så måste han vara i toppväxel 90 tänders kedjekrans och 9 tänder bak och trampande 110 varv i minuten. Jag saktade ner lite och den svarta ovalen blev mindre, vad det än var så rörde det sig. Jag vet vad det är att sticka ut handen i 135, dubbel fart kräver 8 gångers så stor kraftinsats. Jag ropade 135 i radion, inget svar. Var det Matt, vad det än var så rörde det sig över en fjärdeddel av vägbanan i mjuka pendlingar. Jag provar radion igen, inget svar. Efter 800m med 135 så saktar vi in till 120 över ca 3 km. Ungefär en km från den officella fartfållan börjar den svarta ovalen sakta in och kör igenom i vad jag tror 104 (officiellt 110). När jag passerar elipsen så ovandlas den till en torpedformad sak som rör sig ner längs vägen. Jag stannar bilen och vinkar till cykeln att sakta ner, den stannar framför mig och jag öppnar upp den.
Invändigt är det inga överaskningar, bara Matt upphetsad över att cykeln kunde accelerera snabbare än han tänkt. Jag önskar i efterhand att jag varit bättre förberedd och haft med en videokamera och att jag tagit tid på de 8,6 kilometer han kört. Under en förutsättning att benen jag såg var en illusion och inte utomjordisk tandem så måste detta var de snabbaste 8,6 km som någon männiksa cyklat för egen kraft.
Om Matt haft en egen godkänd tidtagning i cykeln kunde han kanske slagit alla rekord som finns från 200m till 8,6 km, WOW!
Hjärnan börjar gå på högvarv för alla möjligheter ...... på kvällen så talar jag om för Gardner att han måste skaffa en snabbare bil.
Jag konstaterar senare att bilens hastighetsmätare är exakt så när som 1,5 km/ tim vid 144.
John Weaver, MD
Aptos, CA, USA
www.e2000.nethome.eartlink.net/~ccbroome/weaver.html
www.praxcomm.com/weav.htm
Noter:
Alla värden har översatts till metersystemet, därav en del lustiga siffror.
Språket lätt besynnerligt men försök översätta en ovan skribent själva.