Detta är en sida från HPV Sveriges Medlemstidning Trampkraft. Uppgifterna på sidan kan vara inaktuella då detta är gamla nummer vi lagt upp i ett arkiv.

I stan utan min bil: bilfria dagen i Halmstad och Laholm

Petra Vergunst, 29 september 2002

Klockan är kvart i sex lördag den 22.a september. Jag tar min liggcykel ur förrådet och beger mig på väg mot Malmö. Yrvaken. Vägen är blöt, men lyckligtvis regnar det inte. Vid Persborg träffar jag de första människor, i staden finns de sista kvar som har varit med i nattlivet. På stationen hälsar jag Fabian att Marcel är på väg. Han cyklar ju fortare. Jag viker ihop min M5 och Marcel tar isär sin Flevobike och gömmer den i den skräddarsydda väskan gjort av en gammal knalloranga tältduk. IC-tåget är närapå tomt, konduktören säger ingenting om cyklarna. I Halmstad hälsar Borgis oss välkomna, och Fabian får låna en MTB. Cyklarna ställas mot en parkbänk på torget mitt emellan Agenda 21-tältet som pekar på inomhusplantornas luftrensande egenskaper, och en grupp som visar på vikten av cykelhjälmar.

Framför tältet klättrar en man på ett stege och berättar för den hopsamlade publiken om nödvändigheten av cykelhjälmen:
- Föreställ er att vattenmelonen i hjälmen är huvudet av ett barn. Jag skall låta falla hjälmen på gatan. Titta noggrann vad som händer med den.
Snopen kliver mannen ned från steget. Alla tittar på samma stället framför stegen. Hjälmen har brustit och melonen har spruckit i mitten.

Mitt emot oss står cykeltaxin från Varberg. Idag kör de gratis rundturer. Kan de inte köra oss till Laholm. Varför är det inte liggcyklar framför dem?

Klockan 10.15 ger vi oss iväg. En av Hallandspostens fotografer väntar oss på en av torgets sidogator. Borgis, Marcel och jag får cykla några svänger till så att bra bild kan tas. Sedan sätter vi fart mot Laholm. Vi har en och en halv timme på oss för att avlägga två och en halv mil. Först fina cykelstigar, sedan utmed en bilväg med mer intensiv trafik. Ifrån min liggcykel har jag fint utsikt över landskapet. Mycket bättre än på min vanliga cykel, på vilken jag brukar se inte mer än några få meter svart asfalt framför framhjulet. Öppet agrarisk landskap, framför oss Hallandsåsens skogar.- Säg inte att vi skall uppför denna backe! Fabian och jag har råkat långt efter Borgis och Marcel som i sin tur gör ett försök att bestämma takten. Tyvärr, det blir några ansträngande stunder till. Uppe får vi dock hälsningar från Jan-Inge som står i Lund. Borgis har sin mobiltelefon fastsatt på styret. På Mårtenstorget är det även några styckar som visar upp sina cyklar inom ramen för den bilfria dagen. Jag undrar hur många liggcyklister det är i Malmö. Sista sträckan går över den nyss asfalterade cykelvägen som följer en gammal banvall. En mycket långsam nedförsbacke, vi går om en hel del andra cyklister. Bara grindarna kräver att vi bromsar och lotsar våra cyklar igenom.

Just innan tolv rullar vi in på den för några minuter sedan invigda nya busstationen i Laholm. Ett femtontal människor klappar i händerna, energidryck får vi räckt fram med detsamma. Marcel och Borgis visar upp sina cyklar, själv visar jag hur enkelt det är att vika ihop en. Laholms kommun bjuder oss på lunch. Vi träffar både Lars-Börje Björfjäll, Hallandstrafikens vd och Jans Gustafsson, kommunordförande i Laholm. De har aldrig sett liggcyklar förut, vi får berätta mycket. De vill veta hur man trampar, om man inte får ont i nacken, och om det inte är farligt i trafiken. Utöver det pratar vi om cykling som livsstil och om svårigheterna att ta med cykel på buss och tåg.

Nästa hållplats är kommuntältet på torget i Laholm där det pratas mycket om Agenda 21-arbetet. Blygråa moln har börjat tömma sig med jämna mellanrum. Cyklarna ställs så småningom upp inne i tältet, diskussionerna fortsätter där. Mest intresserad verkar man vara av skiss för självbygge, eller som en kvinna Halmstad la fram:
- Kan inte ni samarbeta med en studieförbund och ordna en kurs i att bygga liggcyklar själv?

Vägen tillbaka till Halmstad tar på kraften. För att undvika bilvägen och de värsta backarna gör vi en liten krok. Först mer eller mindre nedförsbacke till Mellbystrand, sedan norrut parallellt med stranden. Lugna vägar, tid för att prata lite medan vi cyklar. Himmeln har spruckit upp lite, men undersidan av mina byxor blir ändå blötta av vattnet som skvätter upp från framhjulet. Ännu värre är att bakhjulet lämnar en rand av grus och annat smuts på överryggen och i nacken. Uppförsbacken igen. Jag slingrar i första växeln, vill dock inte ge upp. Jag klarar. Fabian kommer däremot mer och mer efter. En ATB är nog inte så skönt att cykla fem mil på. Till slut ger Borgis efter och byter cykel. Kvart över fem är vi på Halmstads torg igen. Vi klarade utan att ha fått för mycket vatten ovanifrån. Torget ligger beströdd med pappersburkar och annat avfall. Tälten bryts upp. Det har blivit dags för något kafebesök.