trampkraft
Människodrivna båtar finns det gott om, det vimlar ju av kanoter och roddbåtar på våra vatten. När man i HPV-sammanhang diskuterar båtar är dock dessa lika ointressanta som en vanlig cykel. I stort sett de enda “riktiga” HPBer som finns byggs av entusiaster för att delta i tävlingar med eller möjligen bara för skojs skull. Min egen erfarenhet av HPB kommer från den europeiska “trampbåtstouren” åren 1987-1995 då jag var med i ett lag från Chalmers tekniska högskola.
Det som i första hand driver utvecklingen av HPBer är tävlingarna. De tidigaste som jag känner till hölls i Västeuropa och USA. I Europa hölls den första International Waterbike Regatta (IWR) 1980 i Hannover. Dessa tävlingar är för och av skeppsbyggnadsstudenter vid Europas tekniska högskolor. Även om tävlingsmomentet inte är oviktigt är att ha skoj det viktigaste. Tävlingsgrenarna är mycket varierande så det är nästan omöjligt att bygga en båt som vinner allt, och dessutom delas det ut pris för mest innovativa båt. Om man trots allt inte lyckas få med sig någon pokal hem är traditionen att det är gratis öl till alla deltagare så det kan man överleva det med.
Reglerna som bestämmer båtens konstruktion har ändrat sig ganska lite under årens lopp, och är i huvudsak:
Båtens längd max 6m
Båtens bredd mindre än dess längd
Båtens max djupgående 1,5m. Detta har varierat lite beroende på var tävlingen arrangerats.
IIngen energi får lagras i båten.
Båten måste drivas av två trampande studenter.
Några ytterligare regler begränsar vilka modifieringar och reparationer som får göras samt slår fast att organisatörerna har tolkningsföreträde om någon försöker komma runt reglerna. Så till själva tävlingsgrenarna:
10m accelerationstest (burn out).
100m sprint från stillastående.
Framåt-bakåt-framåt-bakåt mellan två linjer med 20 meters avstånd.
100m slalom.
Långdistans > 1km.
Statisk dragkraft.
Hemligt prov. Kakätning, ölhävning, blindbock...
Proven ställer som synes vitt skilda krav på båtarna så lagen får endera försöka åstadkomma en bra kompromiss som kan vinna totalt, eller satsa på individuella segrar i en eller några grenar. De fullständiga reglerna, resultat, historia, bilder osv finns på www.iwr2004.de
I USA tog de första tävlingarna formen av en utmaning. 1989 utlyste duPont ett pris om $25000 för den första människodrivna båt som klarade 20 knop. Om ingen klarade detta före slutet av 1992 skulle priset tillfalla den då snabbaste båten. Priset vanns av ett lag från MIT med båten Decavitator, en ganska märklig bärplansbåt med luftpropeller som i oktober 1991 nådde 18,5 knop trampad av Mark Drela. Detta var dock inte den första bärplansbåten, den förmodligen allra första lyckade människodrivna bärplansbåten hette Flying Fish och byggdes av Allan Abbot och Alex Brooks ungefär 1984. Den första versionen hade inga skrov att flyta på utan startades från räls på en brygga. När föraren tröttnade blev det bad. Senare försågs båten med två uppblåsbara skrov. Flying Fish lär som bäst ha nått 17,5 knop och har förmodligen inspirerat alla efterföljande bärplansbåtar. >>
Af Chapman II från Chalmers numera insomnade trampbåtsförening. Europas troligen första fungerande människodrivna bärplansbåt. Vann de flesta 100m, slalom och långloppen 1990-1995.
Clementine, en mycket framgångrik paddelhjulsdriven trimaran från Hamburg. Debuterade i Hamburg 1989 och tävlar fortfarande.
>> När duPontpriset var utdelat försvann fokuseringen i USA på 100m med flygande start och man har väl anammat mer av den europeiska blandningen av grenar. En snabb titt på IHPVAs sidor visade inte mycket så hur stor aktiviteten är där just nu är svårt att säga. Det finns eller i alla fall fanns också tävlingar i Japan med ungefär de europeiska grenarna. Länkar till de amerikanska och japanska (gamla) tävlingarna finns på www.humanpoweredboats.com tillsammans annan trampbåtinformation även om det mesta verkar ganska gammalt.
Här i Europa har det med tiden blivit fler tävlingar så nu behöver man inte studera skeppsbyggeri på en teknisk högskola för att få vara med om det roliga. På trampåtsportalen www.waterbiking.org hittar man för i år tävlingarna IWR 7-8 maj i Berlin, Kieler Woche Waterbike Race 26-27 juni i Kiel, International Open German HPB Championships (Eutiner Wasserspektakel) 3-4 juli i Eutin samt European HPB Championships 2004 28-28 augusti i Wörthersee i Österrike.
Regler och tävlingsgrenar för tävlingarna för allmänheten har ärvts från IWR, en titt på EM:s hemsida www.hpb.pfoa.at/_english/index.htm visar i stort sett samma grenar utom att fram-back-köret inte är med vilket jag tycker är bra för det är en lite fånig gren. Långloppet har blivit längre med tiden och är nu vanligen (även på IWR) 10000m så det är verkligen ett uthållighetsprov. Det körs som ett varvlopp och när segraren går i mål bryts loppet för övriga när de gjort klart sitt varv, detta eftersom somliga båtar inte är så värst snabba så loppet skulle annars ta orimligt lång tid. Senaste IWR kom segrarna runt på knappt en timma medan sista båt bara hann halva sträcken på den tiden.
Om man nu skulle få för sig att vara med i en HPB-tävling, vad ska man ha för båt? Förutom i IWR som explicit kräver att båten ska trampas med fötterna kan man i princip komma med en kanot eller roddbåt, men ingen av grenarna lämpar sig så värst väl för sådana och hursomhelst vore det inte särskilt skoj. Somliga kommer till tävlingar med köpta HPBer, lite länkar till sådana finns som sagt på www.humanpoweredboats.com .. Mycket av vad som bjuds ut är mera av rekreationsbåtar, somliga inte mycket bättre än de fåniga trampbåtar som hyrs ut till turister, men eftersom marknaden för tävlings-HPBer inte är stor är det inte mycket att göra åt. Nej, den sanne entusiasten är hänvisad till att bygga sin båt själv och hur ska den i så fall se ut? Tävlingsgrenarna är ju med avsikt så varierade att en båt knappast kan vinna alla. Man måste alltså välja vilken eller möjligen vilka grenar man ska satsa på. Som jag ser saken ska man satsa på de roligaste grenarna och för mig är det 100m, slalom och långloppet, alltså grenar som kräver en snabb och manöverbar båt.
För en deplacerande båt betyder snabb långsmal vilket inte blir manöverbart och tvärt om. Vägen runt detta dilemma heter bärplan. Genom att lyfta upp skrovet på vingar som flyger i vattnet kan man få en båt som kan svänga snabbt i hög fart. Chalmerslagets båt af Chapman II var på sin tid oslagbar i slalom, nästan så i 100m med stående start och dessutom brukade vi vinna långloppen (som var kortare på den tiden) och så var den var hemskt rolig att köra. Det senaste är kanske det viktigaste med en bärplansbåt.
Nackdelen med en bärplansbåt är att den är bra mycket svårare att konstruera och bygga. Blir den inte tillräckligt bra för att flyga är vingarna bara ett handikapp man släpar med sig genom vattnet. Mer än en bärplansbåt har återkommit med borttagna bärplan efter en misslyckad säsong. Fast svårigheterna gör förstås också lyckan så mycket större när det fungerar, och känslan när man flyger omkring i en båt som drivs av de egna benen är mycket, tja, upplyftande. Utrymmet här räcker inte för att diskutera konstruktion av bärplansbåtar men kanske i en annan artikel någon annan gång. Tills dess nås jag på regnstrom@flowtech.se om någon vill veta mer om människodrivna båtar.
Text: Björn Regnström