Detta är en sida från HPV Sveriges Medlemstidning Trampkraft. Uppgifterna på sidan kan vara inaktuella då detta är gamla nummer vi lagt upp i ett arkiv.

Trippen 93

Som antyddes i ledare samt hpv info som gick ut våren 93 hade jag tänkt mig en liten cykeltur på väg till EM i Danmark.

Sommaren 91 gjorde jag en cykeltur Umeå-Wolwerhampton tur & retur som det stod om i första trampkraft och jag fick smak för det här med långcykling. När jag sså ställde till det för mig genom att bryta benet lagom inför säsongen 92 var det bara att satsa på 93.

Eftersom jag var och är svag för Storbrittanien som det så högtidligt heter och hade jag tänkt mig en tripp genom hela landet och kontakt med engelska CTC- Cycle Touring Club gav några förslag bl a att cykla från Land´s End (sydvästspetsen) till John O´Groats (nordöstspetsen).

Så kom jag iväg sista helgen i maj givetvis hamnade jag i dåligt väder direkt med ca 5 cm blötsnö första natten (gissa om det var kallt) när jag kommit ner till Örebro valde vädret dock att slå om till varmare och det höll i sig till Göteborg. Givetvis började det om vid färjan och det finns trevligare ställen än en blåsig regnig hamn att vänta i, jag hade i alla fall torra kläder ett gäng motorcyklister var blöta från topp till tå och höll på att frysa ihjäl.

Harwich mötte med sol och värme sen bar det av söderut mer eller mindre längs kusten i ett försök att undvika London. Över Themsen på Queen Elisabeths Bridge (Dartford) i en Land Rover (cykling totalförbjuden) sen i en båge västerut under London till Godalming där CTC har sitt högkvarter. Gjorde ett snabbbesök hos dem och trampade sedan vidare väst/ sydväst mot Dartmoor givetvis prickande sommaren första oväder när jag kommit upp på heden så det är mest dimma, regn och blåst som jag minns.

Kom så småningom ner till ena "änden" och vände norrut efter välförtjänt orgie på snask alltjämt i dåligt väder. Vädret förbättrades i takt med att jag kom norrut och jag trampade över bl a Severn Bridge som faktisk hade cykelbana på sidorna (används som serviceväg också för underhåll). I takt med att milen rullade blev vädret ostadigare ofta kom det en kort regnskur någon gång under dagen. Norra England var nog så kuperat jämfört med Skottland men engelsmännen går ofta rakt på en kulle/berg varför vägarna kan bli 1:6 bitvis medan skottarna ofta går runt problemet. Det förstnämnda 1:6 verkade ändo vara ett genomsnitt av lutningen därför ibland när jag sköt cykel hade jag intryck av att det gick rakt upp (cyklade 1:8 oftast och 1:7 om jag inte var allt för trött). Kom så småningom upp i Skottland och landskapet blev mer kalt om man kom upp lite i höjd trots detta finns det gott om skogar med storlek (små kanske med svenska mått mätt). Cyklade en bit längs Loch Ness men det enda odjuret som syntes var min cykel av allt tittande att döma.

Så till sist var jag vid andra "änden" och började cykla söderut igen och Skottland söder om Edinburg tror jag var höjdpunkten cyklade igenom ett mycket tilltalande landskap passerade nästan Balmoral (Drottningens sommarhus). Slog även nytt personbästa i hastighet 76 km i perfekt utförsbacke. Sen var jag plötsligt i England igen dropade in hos Neatwork i Coldstream (firma som specialiserat sig på alternativa cykelformer). Fortsatte söderut genom bl a Kielder Forest som skulle vara något extra tyckte det mest såg ut som en svensk skogssjö men smaken är ju olika. Besökte Jim McGurn (se även Bike Culture) där jag togs emot med öppna armar trots att Jim var precis nyinflyttad och vi alldrig mötts, engelsk gästfrihet i ett nötskal. Tog mig vidare och besökte en bekantskap från Wolwerhampton 91 och togs åter emot med öppna armar trots att vi bara brevväxlat sporadiskt. Kom till slut tillbaka till Harwich efter 400 mil i England och Skottland väntan på färja till Danmark.

Danmark är ett både trevligt och tråkigt cykelland, trevligt för att markerade cykelbanor finns i stort sett överallt och är så platt, tråkigt för att det är så platt och allt blir nästan tråkigt väloljat jämfört med Englands nästan totala brist på cykelbanor. Vinden var med hela vägen från Esbjerg till Köpenhamn och jag låg och marschade på 35 km/tim på en sträcka av 20 km, kändes nästan riskabelt snabbt. Kom till sist fram till Platsen för tävlingarna där man kunde välja mellan att sova i en skola eller campa (valde det första).

Dagen innan tävlingarna hölls föredrag om Velomobiles (nytt namn på HPVs) olika design, aerodynamik mm. Tävlingarna började med flygande 200 meter (du satsar allt och farten mäts över de sista 200 metrarna) därefter följde 4000 m förföljelselopp på en cykelvelodrom (man startar två och två på motsatta sidor och vinner gör den som kommer ikapp eller kör snabbast om ingen hinner upp) sen kom manöverprov på en tekniskt anlagd bana (parkering) följt av varvlopp på några avstängda cykelbanor (man kör i heat som baseras på tiden för flygande 200 m, och snabbaste går vidare till final) slutligen hölls ett landsvägslopp på 63 km. Parallellt med allt hölls statisk värdering på hur bra cyklarna är relativt vanlig touringcykel.

Man tävlade i tre olika klasser öppen, halvtäckt och heltäckt samt även en damklass (3-4 tävlande) skall man säga något om ekipagen så är det att cyklarna blir mer och mer extrema antingen är det en racer eller så är det en "standard", de har också lägre profil jfr med 91 vevparti, framhjulsnav, sits och bakhjulsnav är som en linje. Några framhjulsdrivna och framhjulstyrda ekipage syntes också annars dominerade det klassiska styrning fram och drivning bak. En del trehjulingar syntes också bl a i form av Leitror (dansk heltäckt trehjuling för vardagsbruk) de verkar dock vara i avtagande eller så beror det på att England är trehjulingarnas förlovade land.

Vad tar man nu med sig på en långtur ? det är helt indivduellt. Jag tittade på de packlistor som fanns i olika cykelböcker, gjorde en sammanställning och tittade sen på verkliga behovet. Då jag är non-stop cyklist (cyklar bortåt 10 timmar per dag) hinns inte med att tvätta så ofta varför jag har med mer kläder än behövligt (ingenting torkar heller på natten i England, snarare blir det fuktigare). Jag har ett trangiakök och rödsprit finns att få tag i England (methylised spirit). Käket då, efter tips i Utemagasinet lever jag på tortellini (torkad pasta med fyllning) till ca 75% (åt ca 7,5 kg under hela trippen) har plats för 2 liter vatten på cykeln för matlagning, dricka, tvätt (drack kranvatten hela vägen utan problem). Sovsäck har jag en lättviktssyntet kanske inte den varmaste nedpackad i kanotsäck (helt vattentätt), liggunderlaget är ett självuppblåsande therma-rest tycker det är suveränt om något halt (om det lutar). Tältet borde jag hålla tyst om men det är ett 210 kronors tält som jag haft över 50 nätter nu, priset gör att det är ingen katastrof om det går sönder.

Cykeln är som den är men sen har jag extra av slitgrejor ex 2 extra fram & 1 bakdäck, 3 fram & 2 bak slangar samt div verktyg. Att sedan bakhjulet skar så att jag fick köpa ett nytt är en annan femma.

Cykla i Storbrittanien kan kräva sin man (kvinna) cykelbanor saknas nästan totalt, alla vägar (jag sett) har varit asfalterade så inget grus tack och lov. Småvägar saknar diken i svensk mening utan det är kantsten och slänt eller häck direkt, större vägar har mer plats men då är de i gengäld betydligt mer trafikerade. Engelsmännen säger sig köra hårt min erfarenhet är dock att de är betydligt hänsynsfullare än svensken bakom ratten, är det slingrande väntar de snällt på att det är fritt att köra om. Om det är något som de älskar är det rondeller i alla former och storlekar det gäller dock att uppträda säkert och ge tydligt tecken om ens avsikter, de värsta är när det är tre på raken du går ur den ena in i den andra då gäller det att hålla tungan rätt i mun. Skyltningen är på stora vägar bra, mindre vägar kan ha skyltar till ställen som inte finns på kartan eller byta ut orten mot en annan ort innan du ens hunnit passera, en bra karta betyder mycket om du kör vi sidan av huvudstråken. Routemaster/Travelmaster i skala 1:250000 hör till de bästa. Är en korsning förskjuten bråkdelen av en millimeter på kartan så är det inte tryckfel det är faktist så i verkligheten.

Campa kan vara ett problem i Storbrittanien, allemansrätt saknas helt och campingplatserna ligger ojämt (kring turistcentra mest) och verkar färre än i sverige, värre är att en del bara accepterar husvagnar/ husbilar medan andra bara tar medlemmar i deras campingorganisation. Jag har fortfarande inte hittat någon bra campingguide utan litar på vad som är utmärkt på kartan och hoppas på det bästa. Frågar du markägare om lov kan det gå att campa vilt och är du i riktigt i kris smiter du in bakom någon häck och hoppas på det bästa, se bara till att inte lämna några spår efter dig (du kan bli åtalad för "trespassing"). Vandrarhem finns det verkade dock vara fullbelagda jämt (fel ???) av antingen skolklasser eller turister/vandrare. Bed and Breakfast behöver ingen närmare presentation.