Detta är en sida från HPV Sveriges Medlemstidning Trampkraft. Uppgifterna på sidan kan vara inaktuella då detta är gamla nummer vi lagt upp i ett arkiv.

Tur 95 i Storbrittanien samt VM i Lelystad 95

Jag vet inte om det var hela landet som hade en sen vår, men här uppe snöade det faktiskt i mitten av maj även om det försvann i stort sett direkt. Den sena våren gjorde att recumbentsäsongen för min del blev kort innan min långtur.
Nyinköpta Easy Racer fick stå tillbaka för träning med Lightningen även om det inte blev mycket av den varan. 32 mil hade jag i alla fall skrapat ihop när första benet på turen avklarades sträckan Umeå-Östersund. Första dagen blev det 22 mil och andra 17 mil sedan var det bara till att campa ett par kilometer från Östersund då hotellrummet inte var tillgängligt förrän påföljande dag.
Sedan var det en veckas kurs i Ö-sund följt av andra benet på långturen ner till Göteborg. Som alla minns var försommaren 95 översvämmningarnas tid, frenetiskt läsande av lokaltidningarna gav att min planerade rutt borde hålla söderut parallellt med Riksväg 45. Sagt och gjort iväg med klar himmel ovanför och regnmoln hängande runt omkring och det gick nästan vägen men vid 20-tiden kom regnet ikapp, lat som jag är i genomblött tillstånd fann jag ett vindskydd/ rastplats längs vägen där jag övernattade. Följande morgon var vädret åter bättre om småkyligt passerade Sveg och konstaterade att vattennivån var hög i Ljusnan fortsatte sedan söderut över Lillhärdal-Älvdalen-Mora-Vansbro-Filipstad-Kristinehamn-Lidköping-Alingsås-Göteborg med skapligt till mycket bra väder hela vägen.
Vägvalet är kanske inte det kortaste men när jag är ute på tur försöker jag variera nedrutten genom Sverige så gott det går för att se så mycket som möjligt. Väl i Göteborg var jag ett par dagar för tidig och pengarna rann mellan fingrarna som vanligt, vädret var kanske inte det mest inbjudande men det är inget man kan göra något åt. För er som funderat på långtur, ensam så går det ofta att finna campingplats inne i en storstad med lite djärvhet (man lär sig med åren) ex är outbyggda tomter, industritomter, mark mellan trafikleder. Vill man bo mer reglerat är det ofta billigare med vandrarhem om man är ensam än att ta in på camping.
Inför avfärden med färja hade jag utlyst informell träff (se trampkraft nr 4) och glädjande nog dök tre medlemmar upp för att beundra (?) min Lightning och tillfälle för provcykling gavs.

Sedan var det adjö till Sverige för ett tag och 24 timmmar färja, numera är jag luttrad så jag brukar ha med mig något att läsa och sova (försöka) så gott det går för att ladda batterierna. Kan rekommendera frukostbuffen på färjan om du har god morgonaptit, mig brukar servitriserna titta på och undra var allt tar vägen.

Vädret i England lämnade en del att önska när jag kom gråmulet och småkallt. Cyklade samma rutt söderut som för två år sedan för att gå runt London, tyvärr hann jag inte som planerat så det var till att finna en campingställe vid 9-tiden och i brist på annat blev det en kyrkogård, kan inte klaga på nattsömnen. Följande morgon tog jag mig till Queen Elisabeths Bridge efter div irrande (kartan äldre än delar av vägnätet). Bron är sådan att man inte får cykla på den utan man kör till en pickup-point där en Land-Rover tar en till andra sidan (åt motsatt håll är det likadant men det blir via Dartford tunneln). Cyklade sedan söderut till sydkusten och Eastbourne och Brighton såg de klassiska pirarna och undrade över vad som är deras attraktionskraft. Nordväst till Godalming där Cycle Touring Club (eng Cykelsällskapet) har sitt högkvarter hälsade på gamla bekanta och beklagade mig över vädret och drack den oundvikliga koppen te. Västerut i strålande väder (var det min klagan som hjälpte ?) över Salisbury Plain och sedan sydväst till Exeter och början på Devon cyklade sedan längs ostkusten så gott det nu går stora delar av vägen till Land´s End (Englands sydvästspets). Östra Devon och Cornwallkusten är i stort sett bara upp och ner och det var för ett tag jag undrade vad jag sysslade med, först kämpar man sig uppför en backe med upp till 16% lutning för att i nästa sekund bromsa för fullt i påföljande utförsbacke och vid slutet känna lukt av bränt gummi och oroligt kolla om det är något kvar av bromsklossarna, för att sedan på nytt kämpa sig upp ..., så höll det på i en och en halv dag.

Från Land´s End följde jag till en början västkusten och besökte Tintagel som enligt ryktet är Kung Arturs hemvist (han med svärdet i stenen), forskning har dock visat att sanningen är en annan, platsen var fascinerande. Sedan bar det av norrut i div krokar över Exmoor upp genom England. Passerade Stratford upon Avon (Shakespeare), längs Pennines (bergkedja) upp till North York Dales National Park, mycket vackra dalgångar med oändliga stenmurar. Västerut till Lake district som alla säger skall var så fantastiskt, mig imponerade det inte på kanske för att det mest påminde om svenska skogsjöar eller så tog jag fel vägar. Vidare norrut in i Scotland nordvästlig riktning. Väster om Glasgow tog jag färja i västlig riktning sedan följde jag västsidan av Skottland någorlunda upp till Durness (≈nordvästhörnet) med lite kringelkrokar inblandade och det är något att rekommendera mycket vackert och det finns faktiskt skogar i Skottland. Följt av österut till John O´Groats (skottlands nordöstspets).

Från J.O.G. for jag sedan söderut åter i kringelkrokar och passerade bl a Ballater, Balmoral och Braemar som är ett av de vackraste områdena i centrala Skottland. På den fortsatta färden söderut var det inte mycket att fascineras av möjligen beroende på viss trötthet,120 mil i veckan tar till slut på krafterna. Passerade Skegness som är ett av Engelsmännens semesterorter med stort S, ca 5 km med husvagnar vanliga och stationära uppblandat med semestervåningar på ena sidan och på den andra sidan nöjesparker. En svensk står bara och gapar men det är så många engelsmän vill (?) tillbringa semestern. Besökte bekanta samt campade sedan på Greenacres camping i Harwich i väntan på färja hem. Åter i Sverige efter urtråkig färjefärd fuskade jag och tog tåg hem av tidskäl. Utlyst möte i Göteborg hade endast jag som närvarande kanske för att jag blandat ihop datum på kallelsen (dagen stämde men ej datum,trampkraft 4:95).

Väl hemma har jag summerat det hela till 140 mil i Sverige och 560 mil i England och Skottland. Hade ovanligt tur med vädret där 5 halvdagar med regn på 5 veckor gör att man kan inte klaga. Skottland som är känt för sina skurar hade sol från klar himmel i 7 dagar och 10 dagar utan regn. Det goda vädret gjorde att jag campade hela vägen med undantag för ett par nätter då jag sov hos bekanta samt färjan.

VM 95

Väl hemma började funderandet på VM i Holland 95 och efter div funderande så slog jag till. Då tåget skulle anlända mitt i natten beslöt jag mig för en kombinationsbiljett tåg till Göteborg, Flyg Schipol (Holland) och tåg sista biten. Hem tåg och buss ut till Färja till Göteborg följt av tåg hem.
Resan kunde börjat bättre mellan Umeå och Vännäs fick min bag med tält, sovsäck, liggunderlag, kamera mm fötter och fanns inte att finna när jag skulle byta till Gtb tåget, irriterande är det minsta man kan säga. Väl i Gtb utan och inget som dykt upp var det bara att polisanmäla, springa hos försäkringsbolaget och beklaga sig och snabbt köpa det nödvändigaste för att sedan ta flyget. Inte heller där klarade jag mig helskinnad flygbolaget lyckades knäcka ramen på ryggsäcken men jag orkade inte bråka då klockan började bli sent och tåget endast gick en gång i timmen. Tog mig till Lelystad bara för att upptäcka att staden var betydligt större (utbredd) än jag trott, trött på resande var det bara att ta taxi ut till rekommenderad camping då ingen buss gick åt det hållet.
Campingen låg ca 4-5 km utanför centrum trevligt belägen bredvid bad/segeldamm, det blev betydligt billigare än vad som framgick av informationen innan, 10 Gulden natten ≈45 kr var inte så farligt även om dusch tillkom (jag badade i sjön istället), det fanns cyklar att hyra och jag hyrde för hela veckan en holländsk standardcykel oväxlad och tung men billig 5 gulden/dag ≈22 kr är överkomligt jfr med svenska hyrpriser.

Första helgen hölls båttävlingarna och då de lever sitt eget liv normalt så drog de hemåt när det var avklarat. Inledande lördag var det slalom,100 m race dragrace och glädjande för oss tog svenska "Af Chapman 2" hem guld i både slalom och 100 m med Björn Regnström som Skeppare (samt team jag inte har namn på). Dragrace var för kort för att båten som är av bärplanstyp (se dålig bild annan plats) skulle komma upp på vingarna. I ett moment som heter Bollard Pull och där man mäter dragkraften är jag osäker hur de placerade sig men stor propeller motsv är avgörande och A.C.2. har en mycket liten.
På söndagen var det så långdistansrace över 7 km (eller var det 5 km ?) runt kanalsystemet som omringade Lelystad och ni kan ju gissa vem som vann, sträckan var dock så pass lång att båten gick med "konventionell" vattenföring till stor del. Man avslutade med en udda tävlingsmoment där de tävlande skulle rulla en stor ost (lastbilsslang) en sträcka för att sedan ta den med båten till mål, allt på tid och i heat om två båtar.
Kännetecknade för det hela var att de tävlande kunde delas in i två kategorier de som var "seriösa" och var där för att tävla och de som var där för att ha kul och visa upp sina senaste byggen. Båda var dock lika fascinerande att titta på. Vädergudarna var också med på det hela och solen sken för fullt fram till torsdagen då väderomslag kom.

Under söndagen upptäckte jag medlemmen Henry Riedels täckta cykel, men hur såg ägaren ut ? det var till att sitta och vänta ut. Henry var där för att tävla och det är faktiskt första gången mig veterligt vi haft någon som seriöst tävlat på landsidan (jag har varit anmäld men backat ur).
Inledande måndag var det flygande 200 m med antingen 600 m eller 1400 m ansats under totalt två försök svag sidvind gjorde att några toppfarter inte nåddes. På kvällen dök Anders Brage upp med sin Micro Bike (hopfällbar cykel) och svensktrion var komplett.
På tisdagen var det på fm 1,6 km (1 eng mile) och 4 km som tyvärr fick bekymmer då asfaltarbete pågick på del av tävlingssträckan, man lyckades lägga dock lägga om rutten. På em var det så 25 km pga av trassel kom man igång sent och halvvägs med de startande fick man bryta pga av att polisen tyckte det var farligt. Vad jag trott vara cykelbana visade sig vara bilväg där folk genade för att undvika köer och holländska bilister verkade inte direkt varsamma mot cyklister, ryktet om att vara en cykelnation till trots.
Onsdag var för många en mellandag, man hade ett fotorally som var att man skulle cykla en bestämd bana på ca 8 mil och ta foton av valda objekt samt göra fartprov, manöverprov och accelerationstest. Fotona var synnerligen varierande trots att objekten var densamma, bildtexterna var mest åt det humoritiska hållet. På kvällen var det så Dragrace över 50 m meter, två snabbaste vidare i utslagsturnering. Klart publikvänligt inslag.
Torsdagen bjöd på varvlopp runt skola. Varje varv var ca 1 km med 4 st 90° böjar i lite olika stil och man körde i heat om 15 under 30 minuter, i finalen 45 minuter. Momentet är i enligt mig det som är trevligast att se på alla möjliga modeller och action. Tävlingarna mot klockan är oftast bara en cykel som blixtrar förbi, där är start och målområde desto mer intressanta.
Fredagen var HPV informationsdagen och alla möjliga tillverkare ställde ut sina konstruktioner, möjlighet till testcykling gavs, man hade även final på varvloppet.
Själv satt undertecknad i möte i stort sett hela dagen om framtiden för IHPVA samt div andra diskussioner som vem som håller VM och EM och framtiden får utvisa hur det blir. Tanken är att USA (Canada) får bilda en egen nationell klubb och att IHPVA får mer övergripande karaktär med regler och rekord som uppgift (ungefär som UCI-Internationella CykelUnionen på "vanliga" cykelsidan).
Lördag var så 1 och 6 timmars tävling på stor 2-3 km bilvelodrom, vädret var dock blåsigt så många var lite nervösa för att blåsa omkull (heltäckta), jag och Henry tackade för oss efter att H. kört entimmesloppet som förste startande och drog till väntande färja under em.
Söndagen skulle det sedan vara sisten ut varvlopp där sista blir utslagen på samma velodrom som lördagen.

VM var välbesökt även om många amerikaner backat ur av kostnadskäl samt det faktum att arrangör byttes hastigt och lustigt. På campingen räknade jag till mellan 120-130 tält som var där enbart för tävlandet, många holländare pendlade dessutom under tävlingarna. Merparten av de besökande är mellan 20 och 35 år även om alla åldrar finns representerade. Glädjande var att så många tjejer dykt upp tidigare har det mest varit männens sport. Det hela kan beskrivas som en stor "happening" alla pratar i stort sett med alla även om man föredrar egna nationen först. Med tanke på åldrarna var kanske mest förvånande att efter 22 på kvällen var det i stort sett tyst. På svensksidan var vi tre även en fjärde svensk som faktiskt bodde där som dök upp.
Henrys insatser placerade honom i mittfältet av kapslade/ täckta cyklar och det är strongt gjort, finns fler svenskar med nästa år i England ?

Det var inga större nyheter på designfronten, framhjulsdrift har kommit för att stanna och hade kanske förfinats lite till i år. Eng Kingcycle hade ett alternativt vevparti i gång (se dålig bild) som är hopplöst att förklara i ord. Holländska Flevo visade upp ett antal modeller och verkade vara tillverkare åt ett antal andra märken. De visade en snygg racer med enkelsving fram och bak tyvärr vägde den mycket annars snygg i linjerna. Tävlingsklasserna var endast två i år, heltäckta och delvis/o täckta. Tyskarna som är vana att tävla utan spoilers började snabbt tillverka bakspoilers i kartong alt liggunderlag. Speciellt liggunderlagskåporna fann jag mycket intressanta snabba att göra verkade de också och relativt tåliga vid krascher. Armdrivna gruppen var mindre än i fjol varför vet jag inte, möjligt att flertalet var från Schweiz förra året.