Detta är en sida från HPV Sveriges Medlemstidning Trampkraft. Uppgifterna på sidan kan vara inaktuella då detta är gamla nummer vi lagt upp i ett arkiv.

Sommaren 96

Sommaren 96 kom och med den planerna för sommaren, räckte semesterdagarna till allt, sulle jag orka trots måttlig träning, skulle dåligt väder slutligen bli min följeslagare. Svaren blev ja, ja och nej.

Visst kunde det börja trevligare jag lastade cykeln på torsdagskvällen med allt nödvändigt plus lite till, fredagsmorgon hällde regnet ner men eftersom jag hade tänkt jobba förmiddag var det bara att glida iväg på jobbet och försöka avsluta all verksamhet inför semestern. Förmiddagen gick med envist regnande och det var bara att moraliskt börja planera för blöt start. Kollegorna öste goda råd efter en om att vänta ett par timmar så klarnar det men envis som jag blir ibland så satte jag mig på cykeln och trampade iväg. Regn och motvind är kanske inte vad man drömmer om som start men efter regn kommer ju solsken och det stämmde även denna gång tyvärr var det bara attt konstatera att jag kunde utöva torrsim i kläderna vid det laget.

Årets rutt skulle täcka upp en del av Sverige som jag hitills missat vid mina irrfärder västra sidan av sverige så det bar av via Örnsköldsvik västerut över Sollefteå-Bräcke-Ånge-Rätan-Tännäs och sedan i princip rakt söderut till Sunne och därefter diverse kringelkrokar i Värmland innan jag landade i Göteborg. Vädret var med undantag för starten i det närmaste perfekt vädermässigt, i jämtlandsfjällen upptäckte jag att myggorna är hängivna beundrare av cyklister och det var bara till att äta i sitsen, stanna utan full klädsel var bara att glömma.

Väl i Göteborg hadejag ett par dagar till godo och lyckades hitta en egen strand vid göta älv där jag övernattade. Vad gör man inte för att spara avgift för vandrarhem/campingplats.
Färjan över till England är en utdragen sak över 24 timmar där det gäller att ladda batterierna så gott det går dvs sova och åter sova samt äta.

England tog emot med gråmulet, +25, kvavt och regnstänk och div provande gav vid handen att antingen simmade man i svett med regnställ på eller så tog man av det och blev blöt -det blev det senare. Tack och lov så blev det bättre efter ett par timmar. Jag tog mig rakt över England och finslipade min taktik att campa utan lov (var även duktig på att fråga om lov) och utan att lämna märken efter sig. Cyklade över Severn Brdge och var så i Wales och där var det sedan backe upp och backe ner i en veckas tid huvudsakligen bortom huvudstråken och för att slänga mig med tyska "Wunderbar". Jag har antagligen missat mycket och har konstaterat att terrängen kan vara jobbig för en cyklist men man har ofta igen det när man till slut kommer upp. Två gånger besegrade backarna mig och jag fick släpa cykeln och det var två backar med över 20% stigning, släpa cykeln upp gör att man undrar vad det är man håller på med. En plötsligt dykande utförsbacke gjorde att jag slog årsrekordet i fart 74 km/tim med packning !

Efter en vecka var det roliga slut och jag lämnade Wales för Leichester och HPV EM. Jag kom fram dan innan det hela skule dra igång och campade på en bondgård strax utanför staden i stället för att irra bort mig totalt på kvällen och intog Leichester på torsdagsmorgonen och lyckades efter endast ett par timmars irrande hitta till rätt plats för tävlingarna.

Man höll till på en utomhus velodrom som i sin tur var del av ett idrottkomplex. Campade gjorde man på lediga ytor runt velodromen och dusch fanns att tillgå i omklädningsrum för anläggningen. Efter en lätt rörig start fick man igång registrering för de som skulle tävla samt inkasserade betalning för oss med samvete att betala för campingplatsen. En del började så smått prova Velodromen med mycket lutande kortsidor.
En välbekant cykel dök så upp min Trice jag sålt till Henning och Charlotta Wright men var fanns ägaren ? efter ett tag dök hon så upp och vi kunde summera att totalt tre svenskar fanns på plats (vi får hoppas vi är fler på VM 97).

På fredagen började så själva tävlandet med olika heat för täckta och öppna cyklar för att till slut komma till en final.
Lördag flyttade man sig så till ett fd militärflygfält någon mil söder om stan, numera var det ett blivande museum för militärflyg (?) samt provbana för bilar (eng bilbesiktningen?) hör hölls flygande 200 m på under närmast perfekta förhållanden och vinnaren i täckt cykel gjorde över 80 km/tim (börja träna), öppna runt 65 km/tim vilket är snabbt även det. På eftermiddagen var det så varvlopp på delar av en gocartbana samt delar av taxibanorna för planen. mycket intensivt på gocartdelen med tvära kurvor där trehjuliga cyklar gick på två hjul runt kurvorna.
Söndagen började så med landsvägslopp över 40 km där vinnaren var i mål efter 40 minuter, rekordet med vanlig racercykel var enligt uppgift 55 min. Sedan rörde sig alla in mot Leichester centrum där dragracetävlingar över 50 m kördes i heat om tre tills en vinnare fanns kvar, mycket trevligt inslag där tyvärr lätt duggregn gjorde det hela slirigt. Efter prisceremoni var det bara att ta packade cykeln och börja färden mot Harwich och färja hem.

I Göteborg slog man som vanligt ifrån sig vid SJ och sa att det var omöjligt att få med cykeln på samma tåg men man skulle försöka och det lyckades även denna gång. Det är annars mindre kul att släpa på 30 kg cykelprylar (utr + div inköp) i andra änden.

Mats irrande cyklist i västerled