Närmast stranden fanns ett plogat ovalt område, resten av isen var täckt av frusen snö. Det gick minst sagt tungt att trampa Terratriken till ett område som inte inte verkade fullt av frusna gångstigar ute på isen. Så började vi skotta, och skotta, och skotta. Man fick närmast hacka lös snön från isen, det tog en fruktansvärd tid. Till slut, när solen började gå ner, hade vi fått ihop en 50-meters bana. Jag ställde upp för första loppet. Med Nokian dubbdäck fram och egenkonstruerat elementskruvsdäck bak kunde det ju inte gå fel. När startflaggan föll sprintade jag frenetiskt med snön sprutande om bakdäcket. Eftersom inte bakskärmen fick plats med dubbdäcket på sprutade snön också in i hjälmen bakifrån på ett för åskådarna underhållande vis. Torleif lyckades få fram tiden till... någonting på 16,5 sekunder, tror jag. Så fort jag stannade gick luften ur bakdäcket och därmed var mina försök slut. Ingen annan vågade köra, så jag är nog Svensk Mästare på Ishpv-racing, tror jag! Det visade sig sedan att elemenskruvarnas huvuden hade ställt sig på tvären när jag drog på, för att sedan nypa stora hål i slangen.

Så sjönk solen bakom trädtopparna och vi drog oss tillbaka till den lilla Sportstugan med kafé som fanns alldeles vid tjärnen. Vi försökte tina upp oss med fika, vi tittade i projektpärmar och samtalade om ditt och datt. Alltihop var mycket mysigt, och jag hoppas att vi gör om det nästa år.
Hälsningar
Peter